Åke tog beachvolleyn till Sverige

Åke Lager var med och tog beachvolleyn till Sverige. Han är fortfarande, vid 68 års ålder, aktiv i Fyrisbeach där han flera somrar har deltagit i träningsgrupper och spelat  Serie A-turneringar. Här berättar han hur det gick till när beachvolleyn kom till Sverige.

Sommaren 1977 gjorde jag min beachvolleydebut – på legendariska Manhattan Beach i Los Angeles. Tillsammans med Pälle Alm från Alingsås spelade vi som första svenskar någonsin en officiell beachvolleyturnering. Sommaren därpå var jag med och introducerade beachvolleyn i Sverige.

På 1970-talet var jag deltidsredaktör för tidningen Volleyboll. Då läste jag regelbundet en del utländska volleybolltidningar, bl a den amerikanska där jag läste att man spelade beachvolley i Kalifornien. Sommaren 1977 var jag och två kompisar på ”bussluffarsemester” i Nordamerika och då stannade vi till i Kalifornien, både för att själva spela en turnering och för att se ett stopp på deras elittour.

Trots att Pälle var elitspelare i volleyboll (jag var en medelmåttig passare i lägre divisioner) hade vi inte en chans. Allt var så annorlunda i sanden, som dessutom var så het att jag var tvungen att ha strumpor på mig. Jag passade emellertid på att prata med arrangörerna om hur man satte upp stolpar och nät, hur man gjorde linjer, vilka regler som gällde osv. Jag skrev en artikel i tidningen Volleyboll med titeln: ”Beachvolley – kanske något för svenska stränder?”

Det var det! Sommaren därpå var jag med och introducerade sporten i Sverige. Vi kallade tävlingen för ”inofficiellt SM” och den hölls på Skrea strand i Falkenberg – en strand numera lika legendarisk för svensk beachvolley som Manhattan Beach för amerikansk. För att sprida sporten fick alla distrikt arrangera kvaltävlingar och sedan arrangerade vi SM på olika håll i landet de närmaste åren; Piteå, Mellbystrand, Härnösand och Öland. Det var så jag upptäckte Bödastranden, som blivit min andra hemmaplan efter Fyrishov. Där var jag också med och startade Bödaveckan (v 30 varje år) som fortfarande efter 36 år lever och frodas.

Efter att ha ansvarat för Bödaveckan de tio första åren tog jag en ganska lång beachvolleypaus. Livet tog nya vändningar, tiden räckte inte till och kroppen var kanske inte heller i bästa trim. Men när vi hade inomhushallen i Uppsala gjorde jag en försiktig comeback och sedan Serie A startades för några år sedan har jag både tränat och spelat en hel del.

Sluta? Nej, det är ju så roligt – både att spela och träna, men också den sociala gemenskapen i Fyrisbeach. Jag går mycket hellre på beachträning på Fyrishov en sommarkväll än till pensionärsklubben för att spela bingo.

Text: Åke Lager